Nikola Jokić har inlett säsongen 2026–27 under sin normala nivå, och det gör Denver Nuggets till ett lag som söker svar på en allvarlig fråga: vem är de utan en MVP-nivå från sin stjärna? Laget har bara 4–3 efter sju matcher och har ännu inte tagit en tydlig seger mot ett topplag.
I ett decennium har Nuggets titelambitioner handlat om att bygga tillräckligt starka lag runt Jokić. Vägen dit har innehållit många vändningar: Jamal Murray utvecklades till en riktig bihjälte, bytet som gav Aaron Gordon 2021 förändrade klubben, och Christian Braun och Bruce Brown klev fram under mästarsäsongen 2023. Sedan dess har det till lyxskatten fyllda laget tappat talang successivt och inte nått konferensfinalen på tre säsonger.
Fokuset på Denvers kringspelare har varit en följd av Jokićs pålitlighet. Den serbiske centern har varit NBA:s mest konsekventa stjärna under 2020-talet. Han har slutat först eller tvåa i MVP-omröstningen sex säsonger i rad, lett PER-listan sex säsonger i rad och fört Denver till åtta raka slutspel och fyra raka säsonger med minst 50 segrar.
Ett trögt start för Jokić
Jokić verkade före säsongen redo att förlänga sin exceptionella period. Han är bara 31 år och kom från en säsong där han i snitt noterade en trippeldubbel och ledde ligans mest effektiva offensiv. I september toppade han NBA Rank, den årliga rankningen av ligans 100 bästa spelare, och han försäkrade reportrar att han planerar att skriva ett kontraktsförlängning med Nuggets nästa sommar.
När Jokić i en förmatch i oktober spelade en djärv passning bakom ryggen och tvärs över planen till Cameron Johnson för en trepoängare från hörnet, var det frestande att tro på Nuggets chanser och glömma den nedslående förlusten i första slutspelsrundan mot Minnesota Timberwolves i april.
Det fanns ingen uppenbar anledning att tro att Jokićs spel skulle försämras, men han har haft svårt att leva upp till sin höga standard under de två första veckorna av grundserien. Om trenden fortsätter står Denver inför en existentiell kris.
Även om alla varningar om små urvalsstorlekar gäller, har Jokić haft en trög start. Efter sju matcher skjuter han 50,4 procent från fältet, hans sämsta siffra sedan 2017–18, och en karriärlåg 21,9 procent från distans. Hans PER på 26,1 är den lägsta sedan debutsäsongen 2015–16, och hans 23,4 poäng per match är den lägsta sedan 2019–20.
Bakom siffrorna finns ännu större oro. Jokićs genomsnittliga skottavstånd är 12 fot, vilket är lika långt som någonsin i karriären, eftersom bara 16 procent av hans skott kommer från området nära korgen, en karriärlåg. Samtidigt kommer 25 procent från bortom trepoänsbågen, nästan ett karriärrekord. Hans frikastprocent och andel offensiva returer har dessutom sjunkit kraftigt jämfört med förra säsongen och ligger på väg mot karriärlägsta nivåer.
Jokić är fortfarande den ende spelaren i ligan som snittar 23 poäng, nio returer och nio assist, men effektiviteten och dominansen släpar tydligt efter de statistiska siffrorna. Han rankas just nu sexa i ligan i PER och 15:a i win shares, efter att ha rankats etta respektive tvåa i dessa mått förra säsongen.
En dominant Jokić ledde visserligen Nuggets till en stor seger över Raptors på onsdagen, men han har inte kunnat upprätthålla den effekten på segrarna eller kontrollen i målområdet match efter match. Därmed har Denvers offensiv inte sett ut som den maskin vi är vana vid.
Segern mot Raptors, där Jokić gjorde 32 poäng, tog 10 returer och delade ut 11 assist, gav hopp om att han bara sparar krafter för en lång säsong och att den svaga utskjutningen från distans är en tillfällig dipp. Nuggets tränare David Adelman uttryckte denna vecka tilltro till att Jokićs spel kommer att förbättras med tiden.
”Vissa skott vi är så vana vid att se att [Jokić] aldrig missar, oavsett om det är en jump hook eller en femtonfotare, de kommer tillbaka”, sa Adelman efter förlusten mot Portland Trail Blazers på måndagen.
”Det här är ett sexmatchers urval av en av de mest effektiva offensiva basketspelare som någonsin levt. Jag står för det.”
Varför det inte är samma Nuggets
Denvers laguppställning, med få toppspelare, var inte byggd för att kompensera om Jokić backar. Nuggets är 4–3 i början av säsongen, inklusive en 0–3-bilans mot lag med vinnande facit, och har fått buu från hemmapubliken på Ball Arena. ”Jag tycker att de fans som buade på oss … inte är välkomna längre”, sa Jokić efter Denvers övertidsseger mot New Orleans Pelicans i hemmapremiären.
Jokićs individuella problem har blottat svagheterna runt honom. Gordon rör sig inte bra efter att ha missat mer än hälften av förra säsongen på grund av skada, Johnson fortsätter att underprestera, och en ny andrauppställning med 37-årige DeMar DeRozan i huvudrollen har regelbundet blivit överspelad.
Eftersom Jokić dragit sig längre från korgen i offensiven har Nuggets rankats på 26:e plats i poäng i målområdet före sin massaker mot Raptors. Det är ett potentiellt allvarligt problem, eftersom Denver också ligger på 28:e plats i trepoängsförsök per match. Adelman vill se förbättringar på båda områdena. Han säger att han fortsätter göra en ”koncentrerad ansträngning” för att etablera Jokić i postspelet och uppmanar samtidigt sina rollspelare att ”skjuta fler trepoängare”.
Nuggets långvariga vinnande recept, en elitoffensiv som kompenserar för ett medelmåttigt försvar, har dock börjat se skakigt ut. Trots en stark start från Murray rankas Denvers offensiv på 11:e plats inför torsdagen. Nuggets har inte legat utanför topp 10 sedan Jokić var rookie.
”Det är för mycket ansvar för [Jokić och Murray]”, sa Adelman på måndagen. ”Jag har extremt förtroende för de andra. De måste ha förtroende för sig själva.”
En tunn bänk och ett begränsat utrymme
Adelman måste hålla hoppet uppe hos sina rollspelare, men han arbetar med en bänk som saknar erfarenhet.
Rookien Trevon Brazile har varit en positiv överraskning, men de billiga reservspelarna Marvin Bagley III, Bryce Hopkins, Alpha Diallo och Cam Whitmore har tillsammans bara ett fåtal slutspelsframträdanden. DeRozan och Tyus Jones, sommarens tillskott, är båda flera år borta från att ha haft någon verklig slutspelseffekt.
De nya ansiktena påminner om hur få nyckelspelare som finns kvar från mästarlaget 2023. Denver sparkade general managern Calvin Booth och tränaren Michael Malone mindre än två år efter titeln. Av spelarna från truppen 2022–23 är Jokić, Murray, Gordon, Braun och den sällan använde centern Zeke Nnaji de enda som finns kvar.
Denver försökte ersätta Brown, Michael Porter Jr. och Peyton Watson med billigare alternativ, eftersom Jokić, Murray och Gordon alla har stora kontrakt. Men de insatserna har i stor utsträckning misslyckats. Klubbens senaste draftar har dessutom fler miss än träffar.
I stället för att förnya Jokićs kringspel med en våg av unga talanger har Denver varje sommar nöjt sig med nya free agents på jakt efter chansen. Russell Westbrook, Tim Hardaway Jr., Jonas Valančiūnas, DeAndre Jordan och Reggie Jackson har alla kommit och gått i Denver de senaste åren utan större påverkan.
Sammantaget är det ingen överraskning att Denvers bänk rankas på 28:e plats i poäng och 23:e plats i nettorating. Det är ett verkligt hinder för Jokić att överkomma, även om han lyckas återfå sin toppform.
Varför Denver saknar verkliga alternativ
Dessutom kommer Denvers lönetak inte att lätta på länge.
Om Jokić skriver på en förlängning nästa sommar, värd upp till 360 miljoner dollar över fem år, hamnar han på de långsiktiga kontrakten tillsammans med Murray och Gordon, som båda har kontrakt till och med säsongen 2028–29. Brauns femåriga förlängning på 125 miljoner dollar, som precis började gälla den här säsongen, är ytterligare ett tyst hot mot klubbens ekonomi.
Nuggets skulle få svårt att få värde i byten som involverar Gordon och Braun med tanke på deras löner, och de har råd att skiljas från Murray med tanke på hans starka spel och meriter. Inga av Denvers yngre spelare har spelat tillräckligt bra för att generera en betydande bytesavkastning.
Viktigast av allt: om Jokićs påverkan fortsätter att halta måste Nuggets överväga att förhandla i stället för att bara ge honom en maximal förlängning med ett rekordhögt genomsnittligt årligt värde på 72 miljoner dollar.
En femårig förlängning nästa sommar skulle innebära att Jokić fortsätter till 36 års ålder, och det finns inget nyligen exempel på en center som spelar på MVP-nivå så sent i karriären. Tim Duncan ledde ett balanserat San Antonio Spurs till mästerskapet 2014 i sin säsong som 37-åring, men han tjänade då bara 10,4 miljoner dollar på en lagvänlig rabatt, en bråkdel av den maximala lönen som fanns tillgänglig för honom.
Jokićs trögstart har gjort det tydligt att Denver saknar en efterträdarplan om klubbens centerspelare drabbas av åldersrelaterad nedgång eller en allvarlig skada. Det här laget byggdes för att stödja Jokić så gott det gick under antagandet att han återigen skulle ta det tunga lasset. Det finns ingen framväxande superstjärna som väntar på att ta över, och Denver har redan bytt bort sina förstarundepicks för 2027, 2029 och 2032.
För Jokić och Nuggets måste något ge vika. Det finns ingen realistisk väg för Denver att skriva en enorm förlängning med Jokić, förbättra kringspelet och samtidigt undvika NBA:s straff för andra apron. Milwaukee Bucks stod inför en liknande vägskäl med Giannis Antetokounmpo förra sommaren och valde att byta bort honom till Miami Heat och satsa på en fullständig ombyggnad.
Hittills har Jokić inte pressat på för att rusta om laget och har inte antytt att han vill lämna Denver.
Medan superstjärnor som LeBron James, Kevin Durant och Antetokounmpo har bytt lag de senaste åren för att öka chanserna till mästerskap, skulle Jokić alltid kunna följa Dirk Nowitzki-modellen. Nowitzki ledde Dallas Mavericks till titeln 2011 och spelade sedan åtta säsonger till med klubben, trots att han aldrig vann ytterligare en slutspelsserie.
Precis som Dallas gjorde med Nowitzki har Denver goda skäl att belöna Jokićs lojalitet när han åldras. Men den här säsongen har gett en glimt av organisationens oklara framtid: Jokić kan bara dölja alla problem som plågar Nuggets när han spelar på MVP-nivå.
När han inte gör det börjar hela Denvers plan att falla isär.