Midvägs i säsongen 2011–2012, efter att ha förlorat 11 av 13 matcher, hade New York Knicks tränare Mike D’Antoni till synes inga alternativ kvar i backfieldet. Baron Davis var borta på grund av ett dåligt ryggskott, och Iman Shumpert var satt på sidolinjen med ett knäproblem. Tränaren vände sig till en combo guard som i snitt gjorde 3,6 poäng på 6,1 minuter för att rädda säsongen. Inom några dagar var hela sportvärlden och alla fantasyligor indragna i Linsanity. Lärdomen av Jeremy Lins plötsliga uppgång är att sköra trupper och tunna djuplistor kan skapa magiska utfall i fantasybasket. Att förutsäga att Lin skulle bli en stjärna var inte lätt. Men att räkna med att någon kliver fram i en värdefull offensiv under D’Antoni var det. Lin hade kanske aldrig fått spela den vintern om han hade varit en del av ett stabilt, friskt och pålitligt backfield.
Ryan Rollins var förra säsongens Lin, om än med betydligt mindre hype: en begåvad, förbisedd combo guard som tog sig igenom en tunn djupled i backfieldet och blev en fantasystjärna. Milwaukee Bucks gick in i förra säsongen utan pålitlig poängproduktion eller skottskapande förmåga förbi Giannis Antetokounmpo. Det var visserligen överraskande att Rollins, som i de flesta ligor inte draftades alls, slutade på nummer 30 totalt i Player Rater. Men lagets truppsammansättning gjorde ett steg framåt sannolikt.
Syftet med den här texten är att fundera över vilka spelare i ligan som kan ha en mycket högre potential än marknaden för tillfället värderar. Ibland är en spelare bara en trade, skada eller befordran bort från en varaktig och givande roll.
Ett enda inlägg från Shams Charania kan ändra flera djuplistor på en gång. Betrakta detta som kontingensnivån av talanger: spelare som behöver en kombination av tur, utveckling, timing och förtroende för att slå igenom. Vilka allmänt tillgängliga spelare, som finns på free agency i din liga eller i de sena rundorna av alla draftar inför säsongen 2026–27, kan bli de statistiska krafter som Lin, Rollins och många andra har varit under tidigare säsonger?
Ajay Mitchell och Aday Mara, Oklahoma City Thunder
Thunder har många kapabla reservspelare spridda över truppen, vilket gör det svårare att avgöra vem som gynnas om en stjärna missar matcher. Vi har dock redan bevis när det gäller Mitchell. På knappt 100 slutspelsminuter med Shai Gilgeous-Alexander utanför planen i våras producerade Mitchell 26,5 poäng och 7,8 assist per 75 possessions. Mitchell kommer sannolikt att ha ett eget värde även bakom en frisk stjärnkader, men han är också en skadeuppdatering bort från att bli en riktig kraft. Det är troligt att Mitchell skulle få en stor roll om antingen SGA eller Jalen Williams skulle sättas ur spel.
Mara, en rookie med anmärkningsvärd produktion och material från förberedelserna, har tillräckligt med korgskydd och potential i poängspel inne i targeten för att kliva fram om antingen Isaiah Hartenstein eller Chet Holmgren missar matcher. Korgskydd är en av de mest överförbara färdigheterna från college till NBA. Jag hellre tidigt än sent till en blockfest.
Ayo Dosunmu, Minnesota Timberwolves
LaMelo Ball har under sin sexåriga karriär spelat i snitt drygt 50 grundseriematcher per säsong och hade förra säsongen sin lägsta speltid i karriären, 28 minuter per match, som en del av en medveten underhållsplan.
Dosunmu skrev i stället NBA-slutspelshistoria med sina 43 poäng mot Denver i april, vilket var den näst högsta poängmatchen någonsin av en reservspelare i slutspel. Med andra ord har Dosunmu trivts när han fått ansvar för att skapa spel i både Chicago och Minnesota. Nu, i en situation med stora krav och ett långsiktigt kontrakt, och bakom en av ligans minst hållbara lead guards, uppfyller Dosunmu många av Lin-kriterierna.
Anthony Black, Orlando Magic
När både Paolo Banchero och Franz Wagner var utanför planen förra säsongen producerade Black 23 poäng, fem returer, fyra assist och två steals per 36 minuter för Magic. Vintern och våren förvandlades Black från en spelare utan tydlig identitet till en aggressiv spelare som tar sig genom försvaret med nyfunnen förmåga att avsluta eller hitta medspelare. Kan Black leverera i en fantasyrelevant takt om lagets två grundpelare på forward-positionen är friska?
Det är lätt att glömma att Black var det sjätte valet i sin draftklass och bara börjar nå sin potential. Det är möjligt att Black inte behöver mycket mer än sin nye tränares förtroende för att ta steget. Glöm inte honom när du letar efter en guard med hög potential sent i dina draftar.
Ace Bailey, Utah Jazz
Förra säsongens rookieklass var så imponerande att Baileys lysande vår i stort sett försvann i bakgrunden under ett lag som var på väg mot lotteriet. Den långe forwarden gjorde i snitt 19,6 poäng, 4,5 returer och 2,4 assist på 14 matcher i mars förra året, med 45,3 procent från fältet och 40,3 procent från trepoängslinjen. Han gjorde bland annat 37 poäng mot Toronto Raptors, ett lag som hade en av ligans bättre försvarsgrupper. Bailey bör få fler chanser att göra poäng från bänken och till och med kämpa om större speltid i mindre avslutande femmor.
Utah har två stjärnforwards, Lauri Markkanen och Jaren Jackson Jr., som båda har haft betydande hälsoproblem under de senaste säsongerna. Oavsett om det sker genom befordran, skada eller en kombination av båda är Baileys väg mot en poänggivande stjärnroll inte så slingrande som den kan verka.
Collin Sexton, Los Angeles Lakers
När man utvärderar ett toppstyrt Lakers-lag som förlitar sig tungt på Luka Doncic och Austin Reaves som offensiva motorer, är det lätt att glömma att Sexton, som bara är 27 år, har utvecklats till en effektiv, nästan elitnivå poängguard. Han har fått byta lag många gånger på grund av brist på storlek och försvarsnytta, men under de senaste tre säsongerna har han producerat nästan 24 poäng och fem assist per 36 minuter med skotteffektivitet i klass med Durant.
Även om Lakers stjärnspelmakare förblir friska är Sexton positionerad som en fullt rimlig kandidat till priset Sixth Man of the Year, som en snabb tändare från bänken i ett lag med begränsat poäng- och spelmakardjup. Om han någon gång får ansvaret för offensiven i stället för en av lagets stjärnskapare, även bara i några veckor, skulle Sexton trivas.
Isaiah Stewart, Memphis Grizzlies
Du kommer att hitta Zach Edey i många av mina fantasylag. Men du hittar också “Beef Stew”. Grizzlies satsar på en tuffare och större identitet för sin trupp, och Stewart är en förkroppsligande av den inriktningen. På knappt 23 minuter per match för Detroit Pistons förra säsongen gjorde Stewart 1,6 blockeringar per match, vilket var åttonde bäst i hela NBA.
Stewart visade att han kunde bli fantasyrelevant även som sekundär center bakom en All-NBA-center i Detroit. Edey har, med alla sina gåvor, ännu inte visat att han klarar NBA:s slitgång i mer än några månader i taget. Stewart är en skadeuppdatering bort från att bli en dubbeldubbelkraft med skillnadsgörande defensiva mätvärden. Skriv upp mig.